Det ena ledde till det andra...

Jag skulle blogga om min inre utveckling, tänkte jag, men det ena ledde till det andra och i takt med att jag började tycka om mig själv så blev det mindre viktigt att bli bekräftad av omvärlden. Och gissa vad som åker först i den utvecklingen! Just det.

Det känns lite sorgset att säga farväl, så jag struntar i det. Osynlig har jag aldrig varit, och jag lär inte bli det heller.

Vi ses! :)

En månad osminkad

Idag har jag varit osminkad 29 av 30 dagar som jag bestämt mig för att vara osminkad på. Och vet ni vad? Det var en riktigt bra idé. Nu känner jag mig mycket mer nöjd med mig själv som jag är. Och det är något som jag har haft problem med längre. Alltid har jag velat bli lite snyggare, lite bättre, lite mer ... för att vara nöjd. Det har inte funnits någon hejd på det. När jag var som vackrast i mina egna ögon så var jag ändå inte nöjd. Någonstans på vägen fattade jag att jag borde jobba på att bli mer nöjd snarare än på att bli mer vacker, men jag visste inte hur jag skulle göra.

När jag startade projekt-osminkad-i-en-månad så trodde jag att jag skulle bli mindre fokuserad både på mitt eget utseende och på andras. Det stämde perfekt, och jag mådde riktigt bra av det. Något jag också märkte var att jag saknade sminket som mest när jag kände mig ledsen eller rädd. Då hade jag velat sminka mig till en känsla av trygghet. Ja, ni fattar själv att det där är skruvat. Jag kommer helt klart att gå osminkad oftare nu.

Sminkar du dig? I så fall kan du se detta som en utmaning. Prova en månad! (Eller prova under kortare tid om det känns för läskigt.) Skriv sen om hur det var här eller i din egen blogg!

Finding order in chaos

Det är tid för uppföljning av det här inlägget, tycker jag.

Rummet sett från dörren; det första intrycket.

Rummet sett från sängen. Det första jag ser när jag vaknar, alltså.

Förändringarna jag gjort i mitt rum motsvarar rätt bra förändringarna som skett inom mig. Fan, vad skönt det känns!

Skönhetsfixering

Jag är en person med besattheter. Om jag inte är besatt av det ena så är jag besatt av det andra. Så har det sett ut i mitt liv. Jag blir inte lite intresserad av saker. Jag blir inte lagom duktig på saker. Jag blir besatt och jag blir ”bäst”. Det vill jag ändra på eftersom jag är övertygad om att jag använder mina besattheter för att fly från mig själv. Det finns saker i mitt liv som förtjänar min uppmärksamhet, mitt fokus - rent av, men mina besattheter låter sällan detta ske.

Jag har tittat en del på mina besattheter genom åren, och funderat på vad jag kan göra. En återkommande grej är skönhetsfixeringen. Jag blev besatt när jag opererade mig första gången, och sedan dess är jag hooked. När Jörgen först blev sjuk så reagerade jag med att göra Botox i halva ansiktet, och förstora munnen. Förstår ni hur sjukt det beteendet var? Jag ville helt enkelt inte känna smärtan. Jag trodde att jag kunde komma undan. Men jag har lärt mig att jag måste möta den förr eller senare i alla fall. Så... Varför inte förr?

Jag skulle kunna göra en jättegrej av det, och en del av mig vill hela tiden det, vara extrem. Men jag skall göra en lagom grej av det istället. Jag skall prova att vara osminkad en månad. Med det tror jag att en minskad fokus på utseendet kommer automatiskt. En minskad fokus på mitt eget utseende, men också en minskad fokus på andras utseende... Det kan inte vara annat än nyttigt!

Lite mer som alla andra.

Hela mitt liv har jag varit så förbannat speciell. Det började illa (När andra sov med sin nalle i sängen så sov jag med en träpinne fästad med ett snöre till en stor glaskula.) och det har ta mig f*n blivit värre med tiden. Men nu börjar normaliseringsprocessen.

Jag trodde att jag föddes annorlunda. Speciell. Konstig. Så var det bara, och inget kunde jag göra åt saken. Det var bara att gilla läget.

Jag hade fel.

Så, med den nya vetenskapen börjar Ninas sökande efter det normala, det vanliga. Och vet ni vad? Det är en upptäcksfärd! Just nu funderar jag t ex på hur många BH:s kvinnor brukar ha? Själv har jag mellan 20 och 30 stycken. Kanske är det fler än vad som är vanligt. (Ser fram emot feedback här.)

Det verkar som att jag har valt ut ett antal områden som jag är annorlunda inom, och där har jag odlat min annorlundhet.

Exempel Kaffe:

Kaffe dricker jag ur stora glas. Har någon ställt fram en kopp så går jag och byter till glas. Dessutom gillar jag bara vissa skedar, och dem kan jag också tänka mig att byta. Jag gillar starkt kaffe, som pappa, men jag dricker bara kaffe med massor av varm mjölk. Kaffe som har stått varmt i mer än 5 minuter kan jag inte dricka. Det blir äckligt. Om jag dricker kaffe efter klockan 17 så vaknar jag tidigt dagen efter, och är trött. Dricker jag för mycket kaffe så blir jag nervös och ledsen. Jag är känslig för koffein.

De här sanningarna har jag testat, en efter en. Jag började med att dricka kaffe ur kopp som alla andra. Sen drog jag ner på mjölken så pass att den inte behövde värmas. Sen testade jag att dricka kaffe som var lika starkt som andra brukade brygga det. Det gick hur bra som helst. Därefter började jag dricka kaffe på kvällarna och sova gott på morgonen ändå. Nu låter jag kannan stå på värme en stund och jag smakar ingen skillnad. Jag dricker en hel del kaffe, dessutom, och blir inte alls nervös eller ledsen av det. Jag bara trodde att det var så, för jag var så himla säker på att jag var annorlunda än alla andra.

Nästa annorlundhet som skall utsättas för normaliseringsprocessen är min sömn.

Exempel sömn:

Jag behöver ha rummet absolut mörklagt för att kunna sova. Ljus väcker mig, och förstör min nattsömn. Därför har jag ogenomsläppligt gardintyg framför mitt fönster så att inte ens en strimma ljus kan komma förbi. Jag behöver dessutom ha det absolut tyst för att kunna sova. Därför har jag sovit med öronproppar varje natt sedan jag var 9 år!

Jag håller på så här med massor av saker. Det är en hel vetenskap.

Ni kanske kan ana att det har varit lite besvärligt för mig att vara på det här sättet. Så... Jag skall testa de sanningar som stör mig, en efter en. Och jag tror att det kommer att bli mycket lättare att vara Nina framöver. Kanske, men bara kanske, slutar jag ha vänster- och högerstrumpor också. Fast det känns lite motigt - mina fötter är ju faktiskt annorlunda.

Insikten som förändrade allt

Det är med viss tvekan jag skriver det här. Jag vill vara så sann som möjligt i mitt bloggande. För mig innebär det att jag antingen berättar hur läget är, eller håller mina fingrar borta från tangentbordet. Jag har länge övervägt det sistnämnda, men min historia säger mig att jag har mycket att vinna på att vara öppen med sådant som andra kanske håller gömt; därför gör jag som jag brukar. Jag berättar.

Under de senaste månaderna har jag varit på Nämndemansgårdens behandlingshem och fått hjälp med att ta itu med vad som visade sig vara en kemisk beroendesjukdom. Det har varit minst sagt omtumlande. Jag visste att jag hade en ovana. Jag visste att jag inte kunde sluta själv. Men jag visste inte att det var en sjukdom. Och jag visste inte att den är kronisk. Det tar fortfarande emot att skriva det. För mig är det enklare att berätta att jag är en dålig människa, att jag fattas karaktär, att jag är svag. Det faller sig naturligt för mig att trycka ner mig själv, och jag gör det gärna inför publik. Men jag skall inte göra det nu.

Hur blir man beroendesjuk?

Vissa människor har en genetisk sårbarhet för att utveckla beroendesjukdomar. Det rör sig om förändringar i flera olika gener, och dessa förändringar är ärftliga. I vissa familjer finns många missbrukare (alkoholister, läkemedelsberoende, narkomaner, sexmissbrukare, spelmissbrukare osv.). Detta är alltså ingen slump. Kemisk beroendesjukdom innebär en kronisk förändring i belöningssystemet, och det gör - enkelt uttryckt - att jag behöver se upp med mina beteenden och vad som får mig att må bra.

För att beroendet skall utveklas krävs att man tillsätter en stämningsförändrande substans, eller ett missbruksbeteende. Detta har jag gjort. Jag visste inte vilken risk jag tog, annars hade jag förmodligen valt att leva mitt liv annorlunda. Vad jag har berusat mig med är inte viktigt, även om jag förstår att nyfikenheten finns. Det viktiga är att jag håller mig uppdaterad, och att jag tar ansvar för det jag nu känner till om mig själv. Ser ni mig med en läskande drink i handen så kan ni alltså (från och med nu) ta för givet att den är alkoholfri.

Att komma tillbaka till verkligheten innebär för mig att jag måste möta mina känslor utan att bedöva mig. Det kan låta enkelt, men för mig är det väldigt ovant. Än så länge finns inget botemedel, eller någon bra medicin som fixar allt, men det finns flera stora gemenskaper av beroendesjuka där man kan få stöd i sitt tillfrisknande. Jag har valt att engagera mig i en av de här gemenskaperna för att jag vill göra allt som står i min makt för att hålla mig clean, och för att utveklas som människa.

Beroendesjukdomen

• Beroendesjukdomar är ett av de största folkhälsoproblemen i Sverige. Beroendesjukdomar kostar samhället 27 miljarder kronor och orsakar flera tusen dödsfall varje år.
• Beroendesjukdom är en kroniskförändring av hjärnans belöningssytem.
• Vissa individer löper större risk att hamna i ett beroende än andra.
• Det finns starka ärftliga riskfaktorer.
• Exempel på beroende är nikotin, alkohol och narkotika, sex- och relationsberoende, arbetsnarkomani, tränings-, spel- och shoppingberoende.
• Det finns inga effektiva metoder att ”backa bandet”. Det är därför man beskrier de som har lyckats ta sig ur ett beroende med termer som ”nykter alkoholist” eller ”spelfri spelare”.
• Eftersom de kemiska och strukturella förändringarna i hjärnans belöningssystem i huvudsak är likartade oavsett vilket beroende det gäller, kan kunskap inom ett beroendeområde överföras till ett annat.

Mer läsning: rodafjadern.se, hjarnfonden.se, tv4.se

Och så en filmsnutt: youtube.com/watch?v=21UEsUlXk5o

Det är vår

...och jag tar, som ni nog märkt, en paus från bloggandet.
Hoppas att sommaren blir varm och skön. Kramar på er!